Teckenspråk

Att vara ung och teckenspråkig skiljer sig egentligen inte mycket från andra ungdomar. Vi går igenom samma faser i livet och har samma funderingar på vad vi ska bli när vi blir stora och vad som är meningen med livet. Det som kanske skiljer oss åt är att vi använder teckenspråk – ett språk som inte talas utan tecknas.

Många av oss har nedsatt hörsel eller ingen hörsel alls och teckenspråket blir därför det språk som används naturligt. Ett språk förblir inte bara ett språk utan det genomsyrar vårt tänkande, vår kultur och framförallt vår identitet. Många unga med hörselnedsättning är inte enbart teckenspråkiga utan också tvåspråkiga eftersom både svenska och teckenspråk används i det dagliga livet. Det finns också teckenspråkiga ungdomsorganisationer i  världen:
  • DNUR – Dövas Nordiska Ungdomsråd
  • EUDY – European Union of Deaf Youth
  • WFDYS – World Federation of Deaf Youth Section
Se alla underflikar, för mer information om teckenspråket.

Svenskt teckenspråk

(källa från SDR – Sveriges Dövas Riksförbund. De har mycket mer information om teckenspråk på sin hemsida: www.sdr.org ) 

Det svenska teckenspråket är ett språk med ett eget teckenförråd och egen grammatik. Teckenspråket är ett språk som uttrycks med kroppen och händerna och uppfattas med synen. Omkring 30.000 personer i Sverige använder det svenska teckenspråket.

Teckenspråk används i direkt kommunikation på samma sätt som hörande använder talspråk. I Sverige använder döva svenskt teckenspråk, liksom döva i andra länder använder sina nationella teckenspråk. Svenska språket är vårt andra språk och vi använder det i första hand för att skriva och läsa. Teckenspråket har funnits lika länge som det funnits döva och gruppen döva har utvecklat teckenspråket under alla år. Vi ser oss som en kulturell gemenskap och språklig minoritet.

Språket är en grundläggande rättighet för varje individ. Genom språket kan vi få till stånd en kommunikation med andra personer och kan utbyta tankar och utveckla en medvetenhet. Dessutom får vi nya begrepp om omvärlden och bättre förståelse för olika situationer. För att vi döva ska fungera i alla livssituationer fordras att samhället accepterar oss som teckenspråkiga samhällsmedborgare. Vårt språk är av central betydelse för vår gemenskap, självkänsla och kulturella identitet. Genom den gemensamma kommunikationsformen har vi skapat en identitet och en egen kultur.

Den 1 juli 2009 trädde språklagen i kraft. Den reglerar även svenskt teckenspråk och innebär ett starkare skydd. Staten, landstingen och kommunerna ska ha ett särskilt ansvar för att skydda och arbeta för teckenspråket.

Mer om teckenspråk
Språkrådet: » www.sprakradet.se
Institutionen för lingvistik: » www.ling.su.se/teckenspråk
Döva barns språkutveckling: Döva barn
Jag ser vad mitt barn säger – http://barnhorsel.se/

Tillgänglighet

För unga teckenspråkiga handlar det inte om fysiskt tillgänglighet till lokaler utan snarare tillgänglighet till kommunikation och information i samhället. En stor del av informationen är ljudbaserad och det innebär att hörselskadade och döva går miste om informationen i samhället. Det kan gälla allt från tv-program som inte textas, trafikupplysningar via högtalare till att inte få teckenspråkstolkar till sin utbildning. För att få full tillgänglighet måste politikerna ta sitt ansvar och undanröja de hinder som finns för hörselskadade och döva.

SDUF var med i Torsdagsaktionen (nu ändrat till Tisdagsaktionen) som kämpar för att otillgänglighet ska klassas som diskriminering. Du kan läsa mer om Torsdagsaktionen på denna hemsida.

Det finns flera myndigheter och organisationer som arbetar för ökad tillgänglighet och du kan läsa mer om detta under följande länkar.

Rättigheter

”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter”. Det står så i FNs allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948. Mänskliga rättigheter omfattar alla oavsett ras, hudfärg, kön, språk, religion, funktionshinder, politik eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt. Det innebär att även du som teckenspråkig ungdom har dina rättigheter i samhället. Det gäller förstås att veta vilka rättigheter du har så du kan hänvisa till dem om du känner dig kränkt vid något tillfälle.

Diskrimineringsombudsmannen arbetar mot diskriminering som har samband med kön, könsidentitet eller könsuttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder.
Barnombudsmannen kan däremot hjälpa dig om du känner dig orättvist behandlad för att du är under 18 år.

Som elev har du också rätt att påverka vad som händer på din skola. Det kan du göra genom att ta upp ärendet i klassrådet eller genom kontakta elevrådet. Ibland ordnar skolan möten eller konferenser med både elever och lärare och det är ett bra tillfälle att diskutera saker som berör undervisningen eller arbetsmiljön.

Här nedan finner du olika länkar som handlar om mänskliga rättigheter, elevinflytande och diskrimineringsfrågor.

 

Besökadress och postadress
Sveriges Dövas Ungdomsförbund
Rissneleden 138, 6 tr, 174 57 Sundbyberg
Mail: kansli@nullsduf.se
Webbdesign: Pixelius

”Sveriges Dövas Ungdomsförbund är en organisation för dig som är ung och teckenspråkig. Det spelar ingen roll om du är döv, hörselskadad eller hörande som har döva eller hörselskadade syskon och föräldrar.”