Läs hela remissvaret i pdf fil: läroplan förskola remissvar

SDR och Sveriges Dövas Ungdomsförbund lämnar synpunkter i ett gemensamt remissvar. SDR arbetar för dövas och teckenspråkigas mänskliga och demokratiska rättigheter, samt driver på utvecklingen mot ett samhälle där teckenspråk har en självklar plats. SDUF är ett ungdomsförbund som strävar efter att döva och hörselskadade barn och ungdomar får samma möjligheter som alla andra ute i samhället.

Sammanfattning 
SDR och SDUF ställer sig i helhet bakom förslaget till den reviderade läroplanen för förskolan. Vi anser att Skolverket har lyckats med uppdraget att revidera läroplanen med bättre disposition, enklare språk och få den mer kompatibel med följande läroplaner för kommande skolformer. Vi är mycket positiva till att svenskt teckenspråk uppmärksammas och betonas för döva, barn med hörselnedsättning samt andra som har behov av det. Med följd av detta, anser vi också att några tillägg behöver göras i del 1, bland annat i Förståelse och medmänsklighet, Kommunikation och skapande och Hälsa, välbefinnande samt hållbar utveckling, för att fullt ut stötta döva barns rätt till svenskt teckenspråk, men även också deras rätt till bland annat kulturell identitet. Förskolan bör också i sitt uppdrag inkludera kännedom och förståelse om just döva och teckenspråk.

Del 1:
Förståelse och medmänsklighet
Vi styrker förslaget med ett yrkande på ett tillägg i texten. I denna del fokuserar läroplanen på att ge barn i förskolan möjlighet att utveckla sin förmåga till empati och omtanke, samt främja en förståelse för värdet av att leva i ett samhälle präglat av mångfald. Fokus är också i utbildningen att lägga grunden för barnens förståelse för olika språk och kulturer. De nationella minoriteterna språk och kultur lyfts särskilt upp. Vi yrkar på att svenskt teckenspråk också lyfts upp i texten. Svenskt teckenspråk betonas i språklagen som förskolan vill hörsamma angående de nationella minoriteterna och minoritetsspråken. Svenskt teckenspråk är också sen år 1981 ett officiellt språk i Sverige vilket borde stärka anledningen till att utbildningen i förskolan ska ge alla barn en förutsättning att få kännedom om döva och det svenska teckenspråket. För att kunna verka i ett samhälle präglat av mångfald är det av ytterst betydelse att ha kännedom om sin egen plats i samhällets mångfald. Mångfald handlar inte bara om förståelse för
språk och kulturer från andra länder eller minoritetsgrupper, utan också om olika personers olika förutsättningar att kunna delta i samhället. För döva barn handlar det speciellt om att utbildningen få möjligheter att veta och känna till sina förutsättningar – sin kulturella och teckenspråkiga bakgrund som utgångspunkt för delaktighet i samhällets mångfald.

Kommunikation och skapande
Vi styrker förslaget att betona döva och andra barns rätt till svenskt teckenspråk för att främja sin språkutveckling med några ytterligare kommentarer. Det är utmärkt att det svenska teckenspråket uppmärksammas. Vi anser dock att det finns delar i innehållet i denna del som behöver ha ett tydligare definitionskrav på språkmiljö som minimerar risken för feltolkningar. I delen står det att Utbildningen ska ge barnen förutsättningar att kunna tänka, lära och kommunicera i olika sammanhang och för skilda syften. I
många fall tolkar huvudmän att det räcker med en personlig resurs som, i bästa fall, kan svenskt teckenspråk till ett dövt barn som placeras i förskolor med hörande barn. Vi vill betona att språkutveckling främjas endast delvis när en enskild vuxen pratar svenskt teckenspråk till ett barn. En viktig del av språkutvecklingen är att barn sinsemellan kommunicerar med varandra för att pröva sig fram, förklara, instruera, diskutera och leka. Vilket för oss betonar vikten av att döva och andra barn som av olika skäl har rätt till svenskt teckenspråk måste få möjlighet att kunna interagera med varandra och vara i en teckenspråksmiljö som främjar deras språkutveckling. Det är också en viktig hörnsten för döva barn som får möjlighet och förutsättning att utveckla en kulturell identitet kring hur det är att vara döv och teckenspråkig. På samma sätt som CODA-barn 1 eller syskon till döva barn som verkar i den döva kulturen och teckenspråket. Det är viktigt för dessa barns välbefinnande att kunna socialisera med varandra på svenskt teckenspråk på samma sätt som andra barn socialiserar med varandra i att prata svenska.

Hälsa, välbefinnande samt hållbar utveckling
Vi styrker förslaget på denna del med några kommentarer kring det sista stycket. Enligt ett av era uppdrag är att värna om mångfalden, vilket för oss innebär att döva barn måste få möjlighet att få och utveckla sitt eget kulturarv, bland annat dövas och teckenspråkets historia, som skulle ge dem en bättre förståelse om sig själva. Det är därför extra viktigt för förskolan att föra döva barns kulturarv vidare genom att ha vuxna döva förebilder för att kunna ge dem verktyg att förstå och lära sig sociala koder för deras egna välbefinnande i en hörande omvärld. Döva har en egen kultur så det uppstår naturligt med egna sociala koder med ett visuellt språk som teckenspråk, till exempel skiljer det sig i turtagningsprocess, påkallande av uppmärksamhet och diskussionsformat bland annat. Därför är det av vikt med döva vuxna förebilder som då har möjligheten att förklara och berika barnens liv i dövkulturen genom det svenska teckenspråket. På så sätt säkerställer förskolan att alla döva barn får rätt till en meningsfull utveckling lika mycket som alla andra barn i samhället. När det gäller inkludering och barnens framtid behöver vi tillsammans ha en förtydligad utveckling mot ett alltmer inkluderande förskolesystem där alla döva barn samt CODA och teckenspråkiga barn oavsett bakgrund som behöver träffas och umgås i enlighet med Salamancadeklarationen. Med dessa förutsättningar kan kommunerna skapa en hållbar framtid för döva barn.

1 CODA: Children of deaf adults. Hörande barn som har döva föräldrar vilket för många barn innebär att växa upp i två olika kulturer och språk.